Joy Mills Band / Echolocator
”då var då och nu är nu”. (hemifrån)
Seattle baserade Joy Mills Band har nu släppt sitt femte album Echolocator. Bandet har turnerat i USA men även i Europa. Dom har delat scen med bla. Tood Snider, Elen Jewell, Wood Brothers och många flera.
Mitt första intryck av Joy Mills Band är att det låter mycket FLEETWOOD MAC: Bandet som en gång var ett av Englands allra största bluesband på sin tid med medlemmar som Peter Green sång o gitarr och Jeremy Spencer på sång och piano.
Men det reducerades till att bli ett popband med två sångerskor: Stevie Nicks och Christine McVie.När trummisen Mick Fleetwood svarade pressen om han saknar det tidigare bandet, trött på frågan, ”då var då och nu är nu”. Sammanfattningsvis kan man väl tycka att den nya genren har sin plats så även för Joy Mills Band.
Låtar att börja med: nr2 Get Out Of Town nr4 Without Even Asking nr6 Favorite Stone och nr9 The Peace Of Things
Betyg: 4 av 5
”så gläds jag av att han håller svensk vistradition levande”
Dan Berglunds sjunde album LIV OCH DIKT kom 2024-05-17. Dan är en svensk visdiktare som hållit fast vid svensk vistradition. Hans debutalbum EN JÄRNARBETARES VISOR kom 1975 som fick lysande recensioner. Det andra albumet DAN BERGLUND SJUNGER RUDOLF NILSEN kom 1977. Det tredje albumet DEN STORA MASKERADEN kom1979. Dan är född i Helsingfors men han och hans föräldrar flyttade Kristinehamn. Därefter till Göteborg. Hans skolgång fick ge vika för världslitteraturen och musiken, han skulle bli en ny BOB DYLAN eller LEONARD COHEN. Medverkande; Dan Berglund sång, Henrik - Cederblom – gitarrer, Harald Svensson – piano dragspel tramporgel, Viktor Turegård – bas, Lisen Rylander Löve – tenorsaxofon – Erik Bodin – trummor, Staffan Svensson – trumpet flygelhorn. Bengt Blomgren – gitarr. Dan har skrivit allt själv.
Dan Berglund var för mej en proggare och visdiktare med proletär anda. Efter att ha sett honom ”live” i Kristinehamns Folkets Park 1978 ,tror jag att det var, köpte jag hans album EN JÄRNARBETARES VISOR och DEN STORA MASKERADEN sedan försvann han. Jag tyckte att hans sång lät mycket likt Thorstein Bergman men visorna var betydligt vassare som Cornelis och Fred men också Allan Edwalls visor fyllda med eftertanke och reflektioner i dur och moll. Efter att nu få återuppleva ett nytt album med Dan så gläds jag av att han håller svensk vistradition levande så också hans iakttagelser i samhälle och ute i världen. Låtar att börja med; Nr2 Midsommar, Nr3 Jätten glufs-glufs, Nr4 Kriget, Nr6Under Attack.
Betyg 4 av 5